Har nu på morgonen varit ute på promenad med en vän och hennes hund och Malte var helt fantastisk i hundmöten. Han gjorde fina lugnande signaler när vi såg hundar på håll, bröt själv stirrandet och gick vidare! Lugnt och fint kroppspråk! Det finaste var ändå när vi mötte en liten hund på gångvägen, Malte gjorde några lugnande signaler men fastnade sedan med blicken. Sara sade då att jag kunde testa att sätta honom ner vilket jag gjorde. Han satte sig halvt på första kommandot och tog något steg framåt men satte sig sedan på nytt kommando när jag visat lite godis. Jag ställde mig framför honom för att skymma hunden något och Sara stod bredvid mellan Malte och den mötande hunden. Nu kommer det fantastiska: Malte satt stadigt på rumpan utan att försöka kasta sig iväg och åt godis med god aptit! Han reste sig på varsågod och gick och nosade! Inget stressigt spring, pip eller hopp! Helt fantastiskt!
Jag har tidigare inte provat att sätta honom ner när han börjar låsa sig då jag trott att han bara skulle ignorera mig och explodera, att han inte skulle klara av att sitta när hunden passerade. Idag, när han var lugn och uppmärksam, hade gått några km, klarat av andra hundar, och vaknat på rätt sida, då klarade han av det. Helt klart värt att ha med i registret för hantering av hundmöten när han är lugn. Den här känslan av lättnad och glädje kan inte överträffas av mycket, duktiga Malte!
Tack Sara för stöd och coachning!
Jag har tidigare inte provat att sätta honom ner när han börjar låsa sig då jag trott att han bara skulle ignorera mig och explodera, att han inte skulle klara av att sitta när hunden passerade. Idag, när han var lugn och uppmärksam, hade gått några km, klarat av andra hundar, och vaknat på rätt sida, då klarade han av det. Helt klart värt att ha med i registret för hantering av hundmöten när han är lugn. Den här känslan av lättnad och glädje kan inte överträffas av mycket, duktiga Malte!
Tack Sara för stöd och coachning!