I nästan varje blogg jag läser har det publicerats en sammanfattning av året som gått och nya mål för 2014. Jag är ärligt talat inte alls sugen på att summera 2013 då det inte alls blev som jag tänkt. Jag tänkte dock skriva ner några rader om året ändå, som terapi, och sedan blicka framåt.
2013 har varit ett år med den värsta känslomässiga berg-och dalbanan jag varit med om. Detta beror så klart på guldhunden som jag delar mitt liv med. Att det skulle vara jobbigt att ha en unghund var jag beredd på men att det skulle vara så här svårt, det hade jag aldrig trott. Jag orkar inte skriva om alla de problem vi haft men sammanfattningsvis kan jag säga att jag har fått träna allt med Malte. Det känns som att inget har kommit gratis. Vi har fått träna att ljud inom lägenheten, utanför fönstret, i trapphuset eller vid dörren inte är farligt, att selen/halsbandet inte är farligt, att täcke går att röra sig i, att man kan fortsätta gå trots att det kommer en person 100 m bort, att bilar, cyklar, barnvagnar, rollatorer och annat konstigt inte ska skrämmas bort, att fågelsång inte är något att låsa sig på, att ta belöningar, att koncentrera sig längre än 1 sekund utomhus, att komma på inkallning, att klara av hundmöten mm mm. Det har varit väldigt jobbigt många gånger och det finns fortfarande de gånger då jag funderar på om det verkligen är värt allt slit. Så mycket som vi tränar, kämpar och funderar och så små framsteg som vi gör.
Jag är så tacksam för alla de fantastiska instruktörer och vänner jag träffat under året, de som fått mig att se de positiva sidorna hos Malte och lärt mig att träna honom. Det positiva med allt som vi har kämpat med är att jag har lärt mig så mycket om hundträning, inlärning och beteendepsykologi, det hade jag aldrig gjort om allt bara gått enkelt. Jag har också lärt mig väldigt mycket om mig själv som hundägare och -tränare.
Någonstans i somras började jag tycka om Malte efter en extremt tung vinter och vår, jag började se alla de fina beteendena han gjorde istället för att bara se vad han INTE gjorde och vår relation blev bättre och bättre. Vi lärde oss att samarbeta och jag började lita på honom. Nu älskar jag honom verkligen och kan inte tänka mig att leva utan honom. Vår relation blir bättre och bättre och vi har lyckats bygga ett värde i att vara tillsammans med oss. Nu kan jag verkligen se allt fint som han gör, t.ex:
- Malte blir överlycklig när han kommer hem efter att ha varit borta på dagen och springer direkt in för att kolla om någon är hemma.
- Att han rullar på en när han är glad och busig och snusar i ansiktet
- Han blir supernöjd när han lär sig något nytt, det fullständigt lyser om honom!
- Han är fantastisk på att vara lugn inne, bara vilar eller äter ben, tjatar aldrig om att få göra något
- Han gillar verkligen att leka och blir superglad när man bjuder in till lek
- Han går för det mesta superbra i koppel
-Han har börjat skvallra på cyklar och bilar
-Han tigger ofta godis genom att gå vid sidan, titta på en och trava med höga framben och ser så stolt ut
-Han har börjat bli bättre och bättre på att gå lös och håller bra koll på en
- Han söker trygghet hos oss i nya miljöer och på nya platser
-Han är väldigt kreativ när vi tränar och jag kan inte låta bli att belöna när han försöker så hårt även om det inte var det önskade beteendet:)
- Han är superduktig med barn och fungerar jättebra att ha med sig till släkt och vänner
Det kan låta banalt men det ovanstående är verkligen saker som är viktigt för mig och jag som blir glad över. Jag har tvingats att släppa fokuset på momentträning och tävling och fokusera på vardagen istället. Det mesta är sådant som vi jobbat med sedan Malte var valp och nu kan jag se att det verkligen har gett resultat. Det är en stor skillnad på honom nu jämfört med januari 2013. Självklart handlar det till stor del om mognad men med tanke på Maltes höga stressnivåer så vet jag också att det handlar om vår träning, han hade inte fungerat lika bra utan all den träning vi gjort. Nu kan jag verkligen tro på att Malte kommer att bli en bra hund, må bra samt fungera i vardagen och vid träning.
För 2014 har jag inga resultatmål utan bara tankar om hur jag vill att vårt liv tillsammans ska vara och vad som är viktigt:
- Att Malte får vara fortsatt frisk
- Fortsätta jobba för att få en bra relation och samarbete, känslan att det är vi två (eller vi tre när Daniel är med) är viktigast
- Fortsätta se allt det bra som Malte gör, uppskatta det som fungerar och jobba för att det som inte fungerar ska bli bättre
- Ha roligt tillsammans oavsett vad vi gör
- Fortsätta med mycket shejping då det stärker Maltes självförtroende och är nyttigt för oss båda
- Fortsätta jobba med att kunna träna och slappna av kring andra hundar, i konstiga miljöer och med störningar som t.ex. barn och trafik
- Fortsätta träna hundmöten och jobba för att han ska lära sig att hantera det utan mitt stöd
- Lära mig mer om hundträning för att kunna träna Malte så bra som möjligt, gå fler kurser för duktiga instruktörer
- Inte ha så höga krav på mig själv gällande hundträningen
- Våga prova olika saker och träningsupplägg utan att vara rädd för att misslyckas
- Fortsatt ha bra planering vid träning och alltid komma ihåg vad som är högsta prioritet, d.v.s. att klara av miljön och ha roligt
Jag tror att om vi fokuserar på det ovanstående så kommer vi få ett fantastiskt år och kanske t.o.m. våga oss ut på någon träningstävling om det vill sig så:)
Jag och Malte kommer i februari att flytta upp till Falun för att jobba och kommer att veckopendla framöver. Det kommer att bli spännande för mig med nytt jobb och för Malte att vara med på jobbet i hundstallet. Fokus första veckorna kommer vara att Malte ska vara trygg i det nya boendet och på jobbet, övrig träning får vi anpassa. Jag har dock varit i kontakt med Brukshundklubben i Falun som har inomhusträningar i ridhus under vintern och dit tänkte vi åka för att miljöträna. Det är ett spännande tid vi har framför oss och jag är så glad att jag får dela den med Malte:)
2013 har varit ett år med den värsta känslomässiga berg-och dalbanan jag varit med om. Detta beror så klart på guldhunden som jag delar mitt liv med. Att det skulle vara jobbigt att ha en unghund var jag beredd på men att det skulle vara så här svårt, det hade jag aldrig trott. Jag orkar inte skriva om alla de problem vi haft men sammanfattningsvis kan jag säga att jag har fått träna allt med Malte. Det känns som att inget har kommit gratis. Vi har fått träna att ljud inom lägenheten, utanför fönstret, i trapphuset eller vid dörren inte är farligt, att selen/halsbandet inte är farligt, att täcke går att röra sig i, att man kan fortsätta gå trots att det kommer en person 100 m bort, att bilar, cyklar, barnvagnar, rollatorer och annat konstigt inte ska skrämmas bort, att fågelsång inte är något att låsa sig på, att ta belöningar, att koncentrera sig längre än 1 sekund utomhus, att komma på inkallning, att klara av hundmöten mm mm. Det har varit väldigt jobbigt många gånger och det finns fortfarande de gånger då jag funderar på om det verkligen är värt allt slit. Så mycket som vi tränar, kämpar och funderar och så små framsteg som vi gör.
Jag är så tacksam för alla de fantastiska instruktörer och vänner jag träffat under året, de som fått mig att se de positiva sidorna hos Malte och lärt mig att träna honom. Det positiva med allt som vi har kämpat med är att jag har lärt mig så mycket om hundträning, inlärning och beteendepsykologi, det hade jag aldrig gjort om allt bara gått enkelt. Jag har också lärt mig väldigt mycket om mig själv som hundägare och -tränare.
Någonstans i somras började jag tycka om Malte efter en extremt tung vinter och vår, jag började se alla de fina beteendena han gjorde istället för att bara se vad han INTE gjorde och vår relation blev bättre och bättre. Vi lärde oss att samarbeta och jag började lita på honom. Nu älskar jag honom verkligen och kan inte tänka mig att leva utan honom. Vår relation blir bättre och bättre och vi har lyckats bygga ett värde i att vara tillsammans med oss. Nu kan jag verkligen se allt fint som han gör, t.ex:
- Malte blir överlycklig när han kommer hem efter att ha varit borta på dagen och springer direkt in för att kolla om någon är hemma.
- Att han rullar på en när han är glad och busig och snusar i ansiktet
- Han blir supernöjd när han lär sig något nytt, det fullständigt lyser om honom!
- Han är fantastisk på att vara lugn inne, bara vilar eller äter ben, tjatar aldrig om att få göra något
- Han gillar verkligen att leka och blir superglad när man bjuder in till lek
- Han går för det mesta superbra i koppel
-Han har börjat skvallra på cyklar och bilar
-Han tigger ofta godis genom att gå vid sidan, titta på en och trava med höga framben och ser så stolt ut
-Han har börjat bli bättre och bättre på att gå lös och håller bra koll på en
- Han söker trygghet hos oss i nya miljöer och på nya platser
-Han är väldigt kreativ när vi tränar och jag kan inte låta bli att belöna när han försöker så hårt även om det inte var det önskade beteendet:)
- Han är superduktig med barn och fungerar jättebra att ha med sig till släkt och vänner
Det kan låta banalt men det ovanstående är verkligen saker som är viktigt för mig och jag som blir glad över. Jag har tvingats att släppa fokuset på momentträning och tävling och fokusera på vardagen istället. Det mesta är sådant som vi jobbat med sedan Malte var valp och nu kan jag se att det verkligen har gett resultat. Det är en stor skillnad på honom nu jämfört med januari 2013. Självklart handlar det till stor del om mognad men med tanke på Maltes höga stressnivåer så vet jag också att det handlar om vår träning, han hade inte fungerat lika bra utan all den träning vi gjort. Nu kan jag verkligen tro på att Malte kommer att bli en bra hund, må bra samt fungera i vardagen och vid träning.
För 2014 har jag inga resultatmål utan bara tankar om hur jag vill att vårt liv tillsammans ska vara och vad som är viktigt:
- Att Malte får vara fortsatt frisk
- Fortsätta jobba för att få en bra relation och samarbete, känslan att det är vi två (eller vi tre när Daniel är med) är viktigast
- Fortsätta se allt det bra som Malte gör, uppskatta det som fungerar och jobba för att det som inte fungerar ska bli bättre
- Ha roligt tillsammans oavsett vad vi gör
- Fortsätta med mycket shejping då det stärker Maltes självförtroende och är nyttigt för oss båda
- Fortsätta jobba med att kunna träna och slappna av kring andra hundar, i konstiga miljöer och med störningar som t.ex. barn och trafik
- Fortsätta träna hundmöten och jobba för att han ska lära sig att hantera det utan mitt stöd
- Lära mig mer om hundträning för att kunna träna Malte så bra som möjligt, gå fler kurser för duktiga instruktörer
- Inte ha så höga krav på mig själv gällande hundträningen
- Våga prova olika saker och träningsupplägg utan att vara rädd för att misslyckas
- Fortsatt ha bra planering vid träning och alltid komma ihåg vad som är högsta prioritet, d.v.s. att klara av miljön och ha roligt
Jag tror att om vi fokuserar på det ovanstående så kommer vi få ett fantastiskt år och kanske t.o.m. våga oss ut på någon träningstävling om det vill sig så:)
Jag och Malte kommer i februari att flytta upp till Falun för att jobba och kommer att veckopendla framöver. Det kommer att bli spännande för mig med nytt jobb och för Malte att vara med på jobbet i hundstallet. Fokus första veckorna kommer vara att Malte ska vara trygg i det nya boendet och på jobbet, övrig träning får vi anpassa. Jag har dock varit i kontakt med Brukshundklubben i Falun som har inomhusträningar i ridhus under vintern och dit tänkte vi åka för att miljöträna. Det är ett spännande tid vi har framför oss och jag är så glad att jag får dela den med Malte:)