År 2014 har varit ett händelserikt år. Jag har tagit veterinärexamen, flyttat till Falun för mitt första jobb som legitimerad veterinär och jag och Malte har gjort stora framsteg tillsammans. Vi har fått en mycket starkare relation och har oftast roligt tillsammans.
0 Comments
Vi var i Sandviken och tävlade rallylydnad nybörjarklass 25/10. Det var en kall och regnig dag och egentligen inte alls kul att vara ute hela dagen men har jag anmält mig till två klasser så vill jag ju passa på att träna så det var bara att bita ihop.
Malte var verkligen jätteduktig. Vädret var extra störningar för honom som inte gillar blött gräs och regn men ändå jobbade han på bra. Poängen blev inte så bra som jag hade hoppats och det blev lite tråkiga avdrag pga att Malte blev störd av att några hundar började bråka samt att några gick över planen där ingen hade gått på hela dagen. Att kunna fokusera och inte reagera på det som är runt omkring är ju det både jag och Malte behöver träna på men det är ändå tråkigt när det blir överdrivna störningar, det gör det för svårt för Malte att lyckas. Han bröt helt och låste sig pga störningarna men kunde sedan komma tillbaka i jobb igen och det är jag så himla glad för, han försökte verkligen att fokusera! I båda starterna så fick vi till jättebra avslut och Malte hade en glad och fin attityd över mållinjen och blev jätteglad över sin belöning, kändes superbra. För drygt ett år sedan kunde jag varken leka med eller belöna Malte med godis utomhus när det regnade/var blött ute så att han var med mig, lekte, åt, bjöd beteenden samt lydde kommandon är verkligen stora framsteg! Han var taggad direkt när vi kom ner på apellplanen första gången och var superduktig i uppvärmningen, då struntade han verkligen i alla andra hundar och människor, jätteroligt! Vi fick två kvalificerande resultat vilket innebär att Malte nu kan få rallylydnadsdiplom i nybörjarklass! Vår första titel! :) Kan låta fånigt men för mig är det här inte tävlingsresultat utan det är ett bevis på att träningen ger resultat, att vi blir mer och mer som ett team och att vi har roligt ihop. Det är det som betyder något och titeln blir då bara en symbol för det. Jag är så stolt! Vi kommer inte att lämna nybörjarklass än dock då vi har mycket miljöträning kvar innan jag vill släppa Malte på en tävlingsplan. Tills dess tränar vi på grundfärdigheter för och momenten i alla de tre högre klasserna, t.ex. högerhandling. Jag har kört "kampanj" på att gå på höger sida med kontakt under några veckor, d.v.s jag belönar så fort han går ungefär i position på höger sida på promenad och har tränat mycket följsamhet och ingångar. Malte lärde sig snabbt att göra ingång på höger sida men att följa med när jag vänder på stället är svårt. Jag har belönat alla bakbensrörelser i rätt riktning och de sista dagarna har det släppt mycket, idag hade han väldigt fin bakdelskontroll på höger sida! Det är mycket annat som vi har tränat mycket som också har blivit bättre t.ex. ingångar på plan, fokus i kedjor men varierande belöningsfrekvens, stadga i stå och lägganden. Det är så roligt att träna när jag ser framsteg och det har nog mycket att göra med att jag nu vågar gå vidare och öka kriterierna istället för att belöna allt i rädsla att han ska släppa fokus. Jag försöker verkligen vara noga med att ha en kriterieplan för varje pass och bryta om jag uppnår målet för att då kunna göra en ny svårare plan. Vi har en inofficiell och en officiell start kvar detta år, båda i ridhus, och det blir spännande att se hur det går. I en sådan ny miljö vet jag att jag behöver sänka kriterierna så jag har inga som helst resultatmål då. Vi ska bara ha roligt, precis som vid de andra tävlingarna:) Vi har under sommaren startat två gånger officiellt i rallylydnad nybörjarklass. Första gången var på Falu BK och jag anmälde oss bara för min mentala tränings skull och som miljöträning för Malte. Jag blir väldigt stressad när jag vet att någon tittar på mig vid träning och särskilt då när någon ska bedöma mig som på tävling. Jag blir stressad, får hög puls och blir stel, så gör Malte lugnande signaler och vill inte alls vara med mig. Det är ju ett väldigt stort problem eftersom jag alltid kommer att bli nervös på tävling och jag har därför istället satsa på att lära Malte att vara med mig även när jag blir nervös. Att vi kom på 2:a plats med 96 poäng var en stor överraskning och ett stort plus. För mig handlar det här inte om ett tävlingsresultat, det är ett kvitto på att vår träning har gett resultat, att Malte klarar av störningar och andra hundar bättre och att han har ett så stort värde för att träna med mig att han väljer det framför miljön. Det är detta som gör mig så glad, jag har jobbat så extremt mycket med allt detta och även om jag förstår att det är långt kvar tills vi når våra mål så är detta en bra bit på vägen! Fantastiska hund:) Vi kommer troligen att tävla något mer under hösten, får se hur det går då:) Det var länge sedan jag bloggade och det beror på att tidsbristen tvingat mig att prioritera bort det men jag ska nu försöka hinna uppdatera lite. Det har hänt väldigt mycket för mig och Malte hittills i år och jag har därför inte hunnit uppdatera bloggen. Jag har tagit veterinärexamen, fått att vikariat i Falun och flyttat hit. Malte har såklart följt med mig hit och det har varit stressigt för honom med ny bostad, nya miljöer, många nya hundar och nya rutiner.
Nu börjar vi dock acceptera de ändringar som skett och Malte är mer avslappnad. Jag visste att Malte skulle tycka att det var jobbigt med allt nytt och tycker att han har klarat det väldigt bra ändå. Han har introducerats för flera nya hundar utan att skrika och stressa upp sig samt klarat hundmöten väldigt fint. Han har för första gången i sitt liv registrerat en mötande hund på andra sidan vägen, satt ner nosen i backen och fortsatt rakt fram!! Generellt går det väldigt bra med hundmöten och även om han låser sig så är han mycket mindre stressad än tidigare, han klarar av att vara tyst och att välja att gå iväg när en hund skäller på honom. Jag jobbar fortfarande med varje möte men det går framåt. Vi är många som har hund på jobbet så det finns många träningstillfällen på luncherna. Pga mitt nya jobb så är jag helt slut på kvällarna men har ändå hittills lyckats hitta en balans som fungerar för Malte, lång promenad på morgonen och lika långt plus lek/träning på kvällen. Vi har en mycket bra upplyst skolgård nära där vi har tränat mycket. Den senaste tiden har fokuset legat på: - Rallylydnad. Vi jobbar med bakdelskontroll, kedjning av beteenden till moment för nybörjarklass och kedjning av moment. Det är väldigt roligt att träna och Malte är riktigt duktig på kedjning, jag har ju alltid varit rädd för att testa men har nu sett att vår grundträning lärt honom att jobba utan belöning hela tiden. Planen är att öka kedjning successivt till 15 skyltar och sedan prova att tävla under våren/sommaren för miljöträningens skull. -Dirigeringsapportering. Vi har börjat med grunder för att förstå höger och vänster och det går väldigt bra, roligt att börja med något nytt! -Gripa-hålla. Vi har jobbat vidare med gripanden och att hålla ett föremål utan att tugga. Nu har det verkligen släppt och Malte kan gripa olika mjuka föremål, hålla dem med mig sittandes på golvet, ståendes 1-2 meter framför samt i fotposition. Han kan hålla upp till 10 s och trots att jag för handen mot föremålet eller rör på det. Stora framsteg för hunden som tidigare snodde allt han tog i munnen:) -Tricks. Nya saker vi tränar är sitta fint, snurra åt höger, lyfta en framtass i taget, slalom mellan mina ben. Det är verkligen roligt att shejpa med Malte, han har blivit mer kreativ och klickerklok samt har fått rn bättre kroppsuppfattning och använder frambenen mer nu, häftigt! I nästan varje blogg jag läser har det publicerats en sammanfattning av året som gått och nya mål för 2014. Jag är ärligt talat inte alls sugen på att summera 2013 då det inte alls blev som jag tänkt. Jag tänkte dock skriva ner några rader om året ändå, som terapi, och sedan blicka framåt.
2013 har varit ett år med den värsta känslomässiga berg-och dalbanan jag varit med om. Detta beror så klart på guldhunden som jag delar mitt liv med. Att det skulle vara jobbigt att ha en unghund var jag beredd på men att det skulle vara så här svårt, det hade jag aldrig trott. Jag orkar inte skriva om alla de problem vi haft men sammanfattningsvis kan jag säga att jag har fått träna allt med Malte. Det känns som att inget har kommit gratis. Vi har fått träna att ljud inom lägenheten, utanför fönstret, i trapphuset eller vid dörren inte är farligt, att selen/halsbandet inte är farligt, att täcke går att röra sig i, att man kan fortsätta gå trots att det kommer en person 100 m bort, att bilar, cyklar, barnvagnar, rollatorer och annat konstigt inte ska skrämmas bort, att fågelsång inte är något att låsa sig på, att ta belöningar, att koncentrera sig längre än 1 sekund utomhus, att komma på inkallning, att klara av hundmöten mm mm. Det har varit väldigt jobbigt många gånger och det finns fortfarande de gånger då jag funderar på om det verkligen är värt allt slit. Så mycket som vi tränar, kämpar och funderar och så små framsteg som vi gör. Jag är så tacksam för alla de fantastiska instruktörer och vänner jag träffat under året, de som fått mig att se de positiva sidorna hos Malte och lärt mig att träna honom. Det positiva med allt som vi har kämpat med är att jag har lärt mig så mycket om hundträning, inlärning och beteendepsykologi, det hade jag aldrig gjort om allt bara gått enkelt. Jag har också lärt mig väldigt mycket om mig själv som hundägare och -tränare. Någonstans i somras började jag tycka om Malte efter en extremt tung vinter och vår, jag började se alla de fina beteendena han gjorde istället för att bara se vad han INTE gjorde och vår relation blev bättre och bättre. Vi lärde oss att samarbeta och jag började lita på honom. Nu älskar jag honom verkligen och kan inte tänka mig att leva utan honom. Vår relation blir bättre och bättre och vi har lyckats bygga ett värde i att vara tillsammans med oss. Nu kan jag verkligen se allt fint som han gör, t.ex: - Malte blir överlycklig när han kommer hem efter att ha varit borta på dagen och springer direkt in för att kolla om någon är hemma. - Att han rullar på en när han är glad och busig och snusar i ansiktet - Han blir supernöjd när han lär sig något nytt, det fullständigt lyser om honom! - Han är fantastisk på att vara lugn inne, bara vilar eller äter ben, tjatar aldrig om att få göra något - Han gillar verkligen att leka och blir superglad när man bjuder in till lek - Han går för det mesta superbra i koppel -Han har börjat skvallra på cyklar och bilar -Han tigger ofta godis genom att gå vid sidan, titta på en och trava med höga framben och ser så stolt ut -Han har börjat bli bättre och bättre på att gå lös och håller bra koll på en - Han söker trygghet hos oss i nya miljöer och på nya platser -Han är väldigt kreativ när vi tränar och jag kan inte låta bli att belöna när han försöker så hårt även om det inte var det önskade beteendet:) - Han är superduktig med barn och fungerar jättebra att ha med sig till släkt och vänner Det kan låta banalt men det ovanstående är verkligen saker som är viktigt för mig och jag som blir glad över. Jag har tvingats att släppa fokuset på momentträning och tävling och fokusera på vardagen istället. Det mesta är sådant som vi jobbat med sedan Malte var valp och nu kan jag se att det verkligen har gett resultat. Det är en stor skillnad på honom nu jämfört med januari 2013. Självklart handlar det till stor del om mognad men med tanke på Maltes höga stressnivåer så vet jag också att det handlar om vår träning, han hade inte fungerat lika bra utan all den träning vi gjort. Nu kan jag verkligen tro på att Malte kommer att bli en bra hund, må bra samt fungera i vardagen och vid träning. För 2014 har jag inga resultatmål utan bara tankar om hur jag vill att vårt liv tillsammans ska vara och vad som är viktigt: - Att Malte får vara fortsatt frisk - Fortsätta jobba för att få en bra relation och samarbete, känslan att det är vi två (eller vi tre när Daniel är med) är viktigast - Fortsätta se allt det bra som Malte gör, uppskatta det som fungerar och jobba för att det som inte fungerar ska bli bättre - Ha roligt tillsammans oavsett vad vi gör - Fortsätta med mycket shejping då det stärker Maltes självförtroende och är nyttigt för oss båda - Fortsätta jobba med att kunna träna och slappna av kring andra hundar, i konstiga miljöer och med störningar som t.ex. barn och trafik - Fortsätta träna hundmöten och jobba för att han ska lära sig att hantera det utan mitt stöd - Lära mig mer om hundträning för att kunna träna Malte så bra som möjligt, gå fler kurser för duktiga instruktörer - Inte ha så höga krav på mig själv gällande hundträningen - Våga prova olika saker och träningsupplägg utan att vara rädd för att misslyckas - Fortsatt ha bra planering vid träning och alltid komma ihåg vad som är högsta prioritet, d.v.s. att klara av miljön och ha roligt Jag tror att om vi fokuserar på det ovanstående så kommer vi få ett fantastiskt år och kanske t.o.m. våga oss ut på någon träningstävling om det vill sig så:) Jag och Malte kommer i februari att flytta upp till Falun för att jobba och kommer att veckopendla framöver. Det kommer att bli spännande för mig med nytt jobb och för Malte att vara med på jobbet i hundstallet. Fokus första veckorna kommer vara att Malte ska vara trygg i det nya boendet och på jobbet, övrig träning får vi anpassa. Jag har dock varit i kontakt med Brukshundklubben i Falun som har inomhusträningar i ridhus under vintern och dit tänkte vi åka för att miljöträna. Det är ett spännande tid vi har framför oss och jag är så glad att jag får dela den med Malte:) Jag har fullt upp med exjobbet men känner att jag måste uppdatera om hälsoläget. Veterinärbesöket 9/12 resulterade i att två väldigt kompetenta veterinärer undersökte Malte, både med och utan mig, och de kunde inte hitta några avvikelser neuromuskulärt. Det vill säga, Malte har inga tecken på sjukdom eller skada i nervsystemet eller musklerna. Dock kvarstår problemet att han hugger sig mot ryggen/buken ibland och de andra smärttecknen jag sett. Veterinären trodde, precis som jag, att det kan vara magkatarr eller annat smärtsamt från buken alternativt muskelspänningar pga att Malte är så stressad. Hon tyckte att vi skulle avvakta vidare utredning, vilket i sådant fall skulle vara gastroskopi för att undersöka magsäcken, tills vi ser vad kastrationen har för effekt. Det kändes väldigt bra att få honom så noggrant undersökt och att vi kunde räkna bort väldigt många tråkiga diagnoser. Malte kastrerades därför, planerat sedan länge, 11/12 på en liten klinik i Uppsala. Jag var med för att lära mig och allt gick bra förutom att Malte skrämde oss rejält när han inte ville andas efter att vi lagt ner en andningstub i luftröret på honom för narkosen... Efter långa minuter och många konstgjorda andetag via narkosapparaten började han till slut andas och låg sedan bra i narkosen.
Dagarna efter kastrationen var Malte trött, hög av smärtlindring och orolig men han har nu börjat återhämta sig och vi kunde gå en lite längre promenad både igår och i morse. Han rör sig nu bra, har god aptit och vill busa som vanligt. Vi får se hur det går att hålla honom i vila en dryg vecka till... I morse tränade vi lite enkla saker på promenaden för att han inte ska bli alldeles för understimulerad och reaktiv och det gick väldigt bra. Trots att det var flera personer som passerade och bilar som körde i gruset så kunde han koncentrera sig och hade en superhärlig attityd. Dock slutade passet dåligt då Malte låste sig på en person ca 80 m bort och inte riktigt kunde släppa det. Det är svårt när han gör så, jag vet inte riktigt vad jag ska göra för jag vill inte tjata på honom och nöta ut kommandon och om jag leder bort honom i selen så försöker han bara vända sig om. Det enda som funkar är att låta honom titta klart och släppa själv men det är inte alltid jag kan göra det. Hundmötena gick i alla fall bra idag även om jag tycker att Malte blev lite väl låg vid några av dem, han ökade avståndet självmant men kröp ihop och ökade farten. Det är klart att han blir mer stressad av att inte känna sig helt okej och då var det extra bra att han valde att öka avståndet och inte göra utfall. Det går framåt på hundmötesfronten men väldigt sakta så det dröjer nog länge innan han bli bekväm med att se andra hundar på promenad. Att Malte ska vila och ta det lugnt efter kastrationen passar bra med min hektiska vecka, allt Det är snart dags för mig att vara klar med exjobbet och det innebär att Malte har haft en rätt tråkig vecka... Idag började vi dock dagen med långpromenad och lydnadsträning i stan. Vi gick till en fotbollsplan vid en skola och lekte massor. Byteslek, fritt följ, gripa och hålla samt tasstarget på långt avstånd blev det! Malte var jätteglad och hade härlig attityd alla pass:) Vår lek börjar verkligen lossna nu, med kongarna kan han byta på signal, kampa fast det ligger en utlagd, hämta den utlagda och springa mot mig i full fart och sedan kampa med den! För oss är detta stora framsteg då Malte alltid har gillat att behålla leksaken för sig själv och inte velat komma in till mig med leksak. Idag funkade det även bra att springa efter kastad Kong och komma in i full fart, så himla roligt! Det är en förutsättning för bra träning att jag kan kasta saker till honom på avstånd vid tex. targetträning och det märks att det är en väldigt bra belöning. Idag sprang han ut ca 15 m i full galopp till targeten, tvärnitade och stod blickstilla i väntan på signal, jätteduktig! Vi har haft lite problem med att hålla fast saker efter gripandet men idag trillade polletten ner! Jag har provat med omvänt lockande flera gånger men han har inte verkat förstå, idag syntes det dock tydligt att han kände igen godishanden och han blev blickstilla ist för att försöka hitta en hand att lämna av i. Det är så roligt att se att vi kommer framåt även om det är myrsteg:) Malte har tyvärr inte svarat som vi hoppades på antibiotikan så vi avslutade kuren efter 10 dagar igår. Han har fortfarande ont i länden till och från så nu ska vi till en neurolog på måndag för att se om hon kan hitta något. Jag hoppas att hon inte hittat något spinalt utan att det är muskulärt bara så att vi kan prova med antiinflammatoriskt. Får se vad vi kommer fram till. Jag har haft fullt upp den senaste tiden med exjobb, Malte, kåren och övriga livet. Maltes provsvar har kommit och de visade på negativt ANA-test, dvs. tollarsjuka är osannolikt. Väldigt skönt men det utesluter samtidigt bara just tollarsjuka, han kan fortfarande ha andra autoimmuna sjukdomar. Antikroppstitrarna mot Borrelia burgdorferi och Anaplasma phagocytophilum var båda höga vilket innebär att han någon gång under sitt liv haft infektionen men däremot inte sagt att han har eller har haft symtom av det. Svårtolkade provsvar men med tanke på hans symtom och att han haft så många fästingar så valde vi att igår börja behandla med antibiotika mot Anaplasma-infektionen. Ett nytt blodprov för ny analys och exakt mätning av antal antikroppar för att se om det finns tecken på en aktiv infektion togs igår och svar borde jag få fredag eller nästa vecka. Nu hoppas jag bara på att han svarar på behandlingen och att vi hittat orsaken till symtomen, risken är dock stor att det är något annat. Förra veckan var Malte pigg som tidigare men sedan helgen har han ätit dåligt, varit trött, mer reaktiv än annars, haft svårt att slappna av och idag ville han ej gå på kvällspromenad, han bara stod och tittade på mig. Det är så ospecifika symtom och jag vet verkligen inte vad jag ska tro men att han mår dåligt på något sätt, det är jag säker på. Nu får vi truga i honom mat och jag är rädd för att hans känsliga mage ska krascha av antibiotikan. Därför får han omeprazol och Fortiflora (snälla bakterier för magen) för magen. Men för att ytterligare göra saker och ting lite jobbigare så verkar hans kastrationschip ha börjat tappa effekt... Han kände att en tik löpte i måndags vilket han ej gjort sedan juli och uppförde sig kaxigt mot en annan hane som han tidigare varit vänlig mot igår. Vi orkar verkligen inte med att han blir "hane" igen så idag bokade jag tid för kirurgisk kastration. Det känns bra att få det gjort och jag vet att det är rätt beslut med tanke på hur mycket bättre vi båda mådde efter att han fått chipet och de första vidriga 6 veckorna var över. Någon träning att tala om har det inte blivit sedan förra veckan men i söndags fick vi iaf till ett spår. Spåret var ca 100 m med en vinkel och Malte spårade jättefint hela vägen! Han tog upp spåret fint men tappade det två gånger, första gången när fyra skott och massa hundskall ljöd genom skogen och andra gången vid vinkeln men han tog snabbt upp det igen. Gick bara förbi vinkeln med något steg. De är så roligt att se honom jobba koncentrerat och vi ska verkligen försöka få till mer spår nu när jag inte vill träna för mycket snabba och aktionfyllda grejer, dvs lekbelöningar i lydnaden ligger lite på is. Vad som än är orsaken till att Malte är sjuk så vill jag bara att han ska bli frisk fort, hatar att se honom må så här dåligt! Det skär i hjärtat när han tittar på mig med den här trötta blicken. |