Jag har haft fullt upp den senaste tiden med exjobb, Malte, kåren och övriga livet. Maltes provsvar har kommit och de visade på negativt ANA-test, dvs. tollarsjuka är osannolikt. Väldigt skönt men det utesluter samtidigt bara just tollarsjuka, han kan fortfarande ha andra autoimmuna sjukdomar. Antikroppstitrarna mot Borrelia burgdorferi och Anaplasma phagocytophilum var båda höga vilket innebär att han någon gång under sitt liv haft infektionen men däremot inte sagt att han har eller har haft symtom av det. Svårtolkade provsvar men med tanke på hans symtom och att han haft så många fästingar så valde vi att igår börja behandla med antibiotika mot Anaplasma-infektionen. Ett nytt blodprov för ny analys och exakt mätning av antal antikroppar för att se om det finns tecken på en aktiv infektion togs igår och svar borde jag få fredag eller nästa vecka. Nu hoppas jag bara på att han svarar på behandlingen och att vi hittat orsaken till symtomen, risken är dock stor att det är något annat.
Förra veckan var Malte pigg som tidigare men sedan helgen har han ätit dåligt, varit trött, mer reaktiv än annars, haft svårt att slappna av och idag ville han ej gå på kvällspromenad, han bara stod och tittade på mig. Det är så ospecifika symtom och jag vet verkligen inte vad jag ska tro men att han mår dåligt på något sätt, det är jag säker på.
Nu får vi truga i honom mat och jag är rädd för att hans känsliga mage ska krascha av antibiotikan. Därför får han omeprazol och Fortiflora (snälla bakterier för magen) för magen. Men för att ytterligare göra saker och ting lite jobbigare så verkar hans kastrationschip ha börjat tappa effekt... Han kände att en tik löpte i måndags vilket han ej gjort sedan juli och uppförde sig kaxigt mot en annan hane som han tidigare varit vänlig mot igår. Vi orkar verkligen inte med att han blir "hane" igen så idag bokade jag tid för kirurgisk kastration. Det känns bra att få det gjort och jag vet att det är rätt beslut med tanke på hur mycket bättre vi båda mådde efter att han fått chipet och de första vidriga 6 veckorna var över.
Någon träning att tala om har det inte blivit sedan förra veckan men i söndags fick vi iaf till ett spår. Spåret var ca 100 m med en vinkel och Malte spårade jättefint hela vägen! Han tog upp spåret fint men tappade det två gånger, första gången när fyra skott och massa hundskall ljöd genom skogen och andra gången vid vinkeln men han tog snabbt upp det igen. Gick bara förbi vinkeln med något steg. De är så roligt att se honom jobba koncentrerat och vi ska verkligen försöka få till mer spår nu när jag inte vill träna för mycket snabba och aktionfyllda grejer, dvs lekbelöningar i lydnaden ligger lite på is.
Vad som än är orsaken till att Malte är sjuk så vill jag bara att han ska bli frisk fort, hatar att se honom må så här dåligt! Det skär i hjärtat när han tittar på mig med den här trötta blicken.